sofiemeijer

Måste bara skriva av mig på ett eller annat sätt nu alltså , det har gått för långt nu! Jag vet inte om du kommer se vad jag skriver men vill bara få ur mig allt som jag har inom mig! Egentligen skulle jag inte sitta och skriva det via bloggen utan jag borde säga det direkt till dig men saken är att jag inte vågar , kalla mig vad ni vill men jag vågar helt enkelt inte skriva eller ringa till dig..!

Under mina 18 år som jag har levt så har jag kanske träffat dig max 3-4 gånger , det är inte normalt? Jag undrar hela tiden på varför du lämnade mig & mamma eller speciellt varför du strunta i mig..?

visst om det var något mellan dig och mamma, fine liksom det är en annan sak men att lämna mig med mamma , inte vilja ha kontakt med din egna dotter gör mig så jävla ledsen.
Du ska veta att jag så hemskt gärna önskar att allt var bra att vi hade kontakt men så är det inte tyvärr.. Du har ny familj som verkar vara så sjukt mycket bättre än vad jag är men har säkert fel men det är så jag känner..

Visst jag kanske inte är mogen än att ta tag i vår relation men jag tycker att det är DU som borde ta kontakt med mig, visa att du vill ha en kontakt med din DOTTER & inte bara höra av sig till jul och när jag fyller , jag finns faktiskt resten utav åren också. 

Du skriver att du saknar mig , att ni pratar om mig hos dig , att du vill ha upp mig och att vi ska träffas.. men det är faktiskt inte JAG som har valt att det ska vara som det är! istället för att säga så jävla mycket som du gör , så se till att det händer oxå!? Om jag nu inte skulle vilja ha hit dig när jag tar studenten , eller den dagen du blir MORFAR så vill du hålla ditt FÖRSTA barnbarn eller har jag fel? eller då jag gifter mig så vill du väl följa mig till alltaret eller vill du att nån annan ska göra det ? 

Seriöst , jag älskar dig men jag är så jävla besviken på dig pappa! Men jag ska inte säga att du INTE har försökt för det har du men då är det jag som varit så jävla rädd och inte vågat , du är faktiskt som en främmande människa för mig fast det står på papper att du är min pappa men sanningen är att jag ALDRIG har haft någon pappa som har funnits där för mig!

Alla gånger jag har bråkat med mamma så hade jag önskat att du fanns nära mig , att jag kunde rymma hem till dig men så har det inte varit.. Jag har aldrig haft någon annan än mamma!

Jag känner själv att jag blivit en mogen människa, har fattat vilka fel jag gjort mot dig mamma, du har alltid funnits där för mig även om jag inte har velat sett det! Vet oxå att jag är sjukt dålig på att säga hur mycket jag älskar dig, att jag uppskattar att du finns osv.. Det du får höra av mig är " jävla hora, slampa , du är sämst " och en massa mer , vilken mamma vill höra sånt av sin dotter? Jag skulle iaf inte vilja höra det av mina barn när jag får barn.. Förlåt för att jag varit som jag varit emot dig & jag ångrar verkligen allt nu när jag ser hur marcus är , han är precis som jag var när jag va yngre.. Att det skulle ta 18 år för mig att inse vilken jävla idiot jag har varit mot dig och andra.

Hoppas ni har orkar att läsa allt men det kändes bara som att jag var tvungen att få skriva av mig lite.. men här kommer det en dikt till min mamma!♥


" Mor min mor du är underbar
Jag älskar dig årets alla dar´
Du har gjort mig till den jag e´
Och dig jag nu vill tacka för de´
För ingen mor är bättre än du
Varken förr eller nu "